Någonstans vill jag kalla det för ödesbestämt eller rentav ett mirakel att jag fått chansen att träffa alla dessa underbara människor jag har runt omkring mig.
Dem som jag sitter o fikar med en dag på stan...
Dem som jag sitter på festen eller i baren med ^^
Dem som gör min dag lite lättare :)
Hade det inte varit för den där sensommardagen och Johan frågat: - Angie, det är fest hos Fille en polare till mig.. kom med dit och träffa lite nytt folk...
Okej tänkte jag vi kör på det.. och det gjorde vi också..
Jag konkade med mig smink o allt vad man ska ha inför en fest och fixade i ordning mig och Johan för att sen dra till Fille som visade sig vara en av de underbaraste människor jag träffat och som senare kom att ha en stor betydelse för mig... liksom alla de andra som en efter en dök upp..
Där satt jag och festade med några helt okända människor och fy fanken vad allt bara klickade och kändes så rätt..
Kände mig så hemma och accepterad...
Tror inte jag någon gång tidigare satt mig sådär på en okänd fest o kännt sådär.. men där gjorde jag faktiskt det och kan efteråt bara tacka Johan för han drog med mig..
Han förändrade mitt liv den dagen..
Man ska nog inte vara så rädd ibland för att säga ja till saker...
Jag brukade ofta säga fler nej än ja vilket också innebor ett lite drygare och tråkigare liv och väldigt mycket ensamma helger...
Nu går det inte en helg förrän man hamnar någonstans och ärligt och sant så njuter jag verkligen utav det...
Helgens fest var nog en av de fester där jag verkligen började känna att jag var tillbaka på mattan igen..
Varit borta ett tag men jag tror jag kom tillbaka där jag satt med alla underbara människor runt omkring mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar