Måndag

Jag kan inte räkna hur många gånger jag vaknat fram och tillbaka inatt och undrat vad klockan är eller i rädsla att försova mig inför jobbet :/
Men konstigt nog känner jag mig väldigt utvilad och redo för ännu en ny vecka och måndag ^^
Dock kunde allt börjat så enormt mycket bättre men men.. livet blir aldrig som man tänker sig brukar man säga, och visst äre så... blir det aldrig :/
Ena stunden går man runt och är lycklig och känner mig oslagbar för att i nästa få en smäll på käften och ligga på marken och kräla känsla..
Usch, fy fanken vad jag hatar detta :/
Ärligt talat var jag vääldigt ledsen igår och det kändes som att allt var sååå åt helvete :(
Ibland tror jag  nästan att jag var "made to be sadness" :/  ^^
Ingen lycka någonstans i min tunnel.. och inget ljus.
Bara sorg och mörker :(
Ibland undrar jag om det överhuvudtaget finns någon därute som vill bli min och som vill göra allt för jag ska må bra och vara lycklig.... jag tror verkligen inte på det längre...
Varje gång jag tror att det är så... då kommer slaget som bryter mina ben och får mig att falla ner...
Fy fan.. varje gång asså :(

Och om inte det ska räcka så blir folk förbannade bara för man inte har tid att springa genom halva dansgolvet för att hälsa utan att man var upptagen med polare och nöjde sig med att vinka...
Jag blir såå trött :(
Då får man ännu en vecka höra massa skit om en pågrund av detta...
Åhhhh... stööörda människor och värd!
Kan inte folk bara fatta att jag är ingen robot och ibland vill man inte eller ens har ork att anstränga sig...
Tydligen så är man perfekt i folks ögon och råkar man bryta den bilden rasar helvetet lös... eller nått...:/
Jag är inte perfekt eller felfri när fan ska ni fatta det!!!???
Aldrig tydligen..
Räckte med all skit jag fick höra om mig själv enligt andra i lördags av folk som visste vem jag var genom bekanta...
och som tydligen hört en massa sjuka grejer om mig som man sen står och berättar om och slutligen säger: Jag trodde såklart inte på det men det var så sjukt att jag ville berätta.. så du vet vad folk säger...

Ärligt... jag skiter i vad folk säger eller tycker om mig.
Man kan ju hellre lära känna mig eller tro sig känna mig genom att antingen lyssna och tro på skitsnack eller snacka skit...och kasta mer bensin på elden..
Förr eller senare kommer saker och ting låta så sjuka att folk tillslut kommer undra hur fan det låter när dem själva säger det och i samma veva inse att det låter varken ärligt, troligt eller ens sant...