Det är tisdag kväll och imorgon har redan halva veckan gått förbi... fy fanken asså vad tiden bara försvinner mellan fingrarna på mig och ändå så har jag inte gjort annat än jobbat och varit ute och sprungit och sovit typ..
Man hinner ju knappt leva liksom...
Så sitter man då här åter igen i sin ensamhet och undrar hur livet kommer att bli...
Känns som mitt liv stannat upp totalt.
Händer ju ingenting meningsfullt längre...
Inga myskvällar med film o snacks.. inga kvällspromenader.. inget ut och äta.. inget bio..
Det finns ju för fanken inget VI i mitt liv..
Jag hatar detta med att det bara ska vara ett JAG...
Jag vill inte leva ensam längre.. jag vill verkligen inte det..
Jag hatar det!
Det är skit att vara ensam hela jäkla tiden och se alla andra vara kära, lyckliga, fullbokade med sin kille/tjej...
Jag vill slippa höra: nea men varför träffar du aldrig nån som vill ha dig för? Vad gör du för fel?
Det är inte roligt att få höra hela tiden dem frågorna...
Och få höra alla andra träffa sin partner och planera massa mys.. man blir så utanför..
Dem som har sällskap hittar på saker tillsammans med andra par tydligen och där får inte jag plats eller passar in.. för jag är fortfarande ensam..
Förlåt för det.. eller vad ska jag säga..
" Förlåt för jag misslyckades "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar