Kärlek

Jag sitter här och börjar drömma mig far away to the land of love...hehe vikken klyschig menig.. men men..

Tankarna ikväll går till kärlek och romantik...

När man är kär blir man verkligen kär och i samma stund galen...

Man går i en dimma där man tror sig utföra massa saker.. men egentligen kommer man på sig själv med att göra precis ingenting... då är man kär... man tappar fattningen om verkligheten ett tag... samtidigt som fötterna är på jorden är hjärtat någon annanstans.. och i samma stund tankarna..

Som en stjärna från klar himmel ^^

Desutom tänker man på personen hela tiden och att lämna varandra efter några timmar känns väldigt tungt och jobbigt och man önskar bara att tiden kunde vara lite längre.. men nej... det gör den ju då aldrig...

När man tycker om någon så är det oftast personligheten man tycker om.. faller för.... ska ju för allt i världen inte vara utsidan man går på om det nu ska vara på riktigt...

Man ska kunna skratta tillsammans... skämta tillsammans, kunna prata om precis allt... kunna anförtro och öppna sig.. man ska ge och ta... men nog det viktigaste av allt..

Man ska kunna ha olika åsikter och olika tänk utan att motparten ser det som ett minus...

Det är olikheterna som gör likheterna i ett förhållande och som får allt i en lagom harmonisk balans...

Om man inte har olikheter... så blir ju ingenting spännande...

Kärleken ska vara som i " Skönheten & Odjuret".... man ska aldrig dömma utsidan, för insidan kan vara mer än vad utsidan må utge :)