Idag blev det tillslut för jobbigt med förvärkarna så blev en tripp till förlossningen på besök för lite kontroller. Dock såg allt jätte bra ut och jag kunde gå därifrån med ett leende på läpparna. Dock måste vi ändå vara uppmärksamma och ringa om det är något då bebis kan tänka sig komma när som egentligen så all osäkerhet inför saker som händer ska vi ringa.
Känns jätte spännande att det är så lite tid kvar tills Bf och jag ser verkligen fram emot detta enormt mycket - lite skräckblandad förtjusning av vad som komma skall.
Eftermiddagen bestod av vila och en kaffe på stan med Ida, mycket trevligt.
Kvällen bestod av ensamhet och vila då mannen stack på festligheter direkt då vi kom tillbaka från förlossningen igen :/
Ska jag vara ärlig trodde jag att han skulle stanna hemma för min skull efter denna tripp. Han har varit iväg 3 dygn okontaktbar och hinner inte se han förrän han lämnar mig igen, blir ledsen och känner mig bortprioriterad :/
Vill man inte träffa sin kvinna efter all förlorad tid? Eller passa upp henne då hon har ont och gosa med bebismagen??? I alla fall trodde jag att man ville det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar