Jag satt här nu ikväll och läste lite i bloggen om alla tankar och händelser man skrivit av sig här. Och när jag sitter och läser inser jag att jag hann knappt ta farväl av en vän förrän jag skulle behöva sitta där igen med tårar i ögonen och sorgen i hjärtat... och ta farväl av ytterligare en annan... Varför ska alla de människor med hjärtan av guld försvinna först? De som slåss för rättvisa, rättigheter och att få göra det som alla vill.... leva livet.
Jag fattar det inte? Det har varit alldeles för mycket sorg och motgångar 2011... alldels för många sådana stunder då man börjar tveka på precis allt... och nästan blir själv rädd för att leva...
Det låter hemskt jag vet... men efter för mycket tragedi och motgång börjar man nog ifrågasätta livet... jag tror det i alla fall... dem brukar säga att "man inte ska ta livet för hårt".. inte så allvarlit.. men kanske ska man ändå göra det... att gör man inte det så kanske man tappar greppet om det och mister det tillslut... nu må detta vara filosofiska tankar hos mig... utan baserat på annat än mina egna tankar och känslor..antingen så tänker jag rätt eller så tänker jag heelt åt fel håll.. men man är bara människa... Det är aldrig lätt att ta farväl av någon som betytt något speciellt för en.. det är det aldrig.. aldrig någonsin ... det är rentav fruktansvärt... men för att kunna gå vidare tror jag att man måste tillåta sig vara ledsen och få ta farväl... om man inte gör detta så fastnar man i sorgen och förtvivlan och någonstans på vägen tappar man nog även sig själv och allt det som varit viktigt... man måste låta sig ha rätt att vara ledsen, arg eller vad man nu känner.. men man måste även försöka gå vidare även om det tycks vara en omöjlighet.... och man måste också ha rätt att få ta farväl på sitt eget sätt... att ta farväl av någon eller nåot som betytt mycket är ingenting som kan göras på fel sätt... jag vill i alla fall tro att det är så..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar