Så mycket tankar... så många känslor..

Du har verkligen tagit mig med storm och jag tror inte du förstår det eller ser det...

Fan vad jag kommer sakna dig när du är borta.. mer än vad du vet och mer än vad du nånsin kommer förstå... jag vet inte om du kan läsa detta... men du kan så sa du veta att du kommer vara saknad av mig som faaaan.... och det kommer från hjärtat.. djupet av det..

Hur kan en person göra så mycket med mitt inre?? hur lyckades du?? Du av alla människor..??

Tänk om du kommer tillbaka och insett under dessa veckor: Hon var inte tjejen jag ville ha eller... jag tröttnade på vägen...tänk om hon inte var mig trogen när jag var iväg....

Usch dessa tankar får mig att bara villa brista i gråt.. men jag gråter inte.. varför ska jag gråta och tro det värsta??? Och detta om att jag inte skulle vara trogen dig är skitsnack.. skittankar som inte får finnas... för jag skulle gå här hemma och vänta sålänge jag skulle behöva vänta tills du kom hem igen.. vänta med längtan i bröstet, hedern i behåll och lyckoruset när du kommer hem.. att få se dig igen.. Dina vackra ögon, ditt underbara leende.. DIG

Allt det som gör DIG till DIG... allt det som gör dig vacker, fin, underbar för mig...

Jag vill så enormt gärna att du ska förstå.. att du ska se... hur vet jag om du förstått? om du sett? om du vågar och vill??? Hur vet jag när jag inte ser tecknen på att du vill??? att du menar???