I glädje och sorg måste man vandra

Vaknade i morse av att mobilen plingade till och det var underbara Camilla som hörde av sig och ville ses och ta en runda på stan... såklart man inte bangade ur ville så enormt gärna träffa henne. Så blev fika på 1344 (frukost kanske mer) och sen runda på stan med shopping ^^

Tack Camilla för en jätte fin dag tillsammans med dig... de timmarna vi hann ses innan du skulle rulla vidare.. får ta en utekväll snart!

Efter det kom Jensan och mötte mig så blev shopping med honom.. köpte blommor till mamma som fyller år idag.. :) Jätte fina blommor hittade jag :)

Imorgon ska jag på jobbintervju ombord på Stena Vision... känns helt galet att detta verkligen händer. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle få en sådan chans som denna... efter alla dalar så kanske det finns en topp trots allt... vem vet?

Denna veckan har varit en blandning av glädje och sorg... men det är väl sådana saker man måste uppleva på livets väg antar jag.. hade jag inte haft så enormt fina och underbara vänner som jag har som finns där för att trösta mig så vet jag inte hur jag skulle klarat av att ta allt detta som hänt.

Jag hade gått ens mer sönder inombords än vad jag redan mår vara...

Saknaden efter dig min älskade, fina vän är enormt... rentav för stor...

ohanterligbar..

Satt här hemma i eftermiddags och tittade på alla fina bilder på dig.. och började tänka på vårt sista samtal som fick tårarna att komma likt ösregn nerför mina kinder.

Hur kunde detta få hända? Hur och varför??

Jag saknar dig så enormt mycket och när jag stod där på perrongen med Camilla och tog bilden på oss så var det bara du som saknades... Fanns ju plats på det där kortet till dig också.. en plats som för evigt kommer förbli tom..

Du har lämnat ett så stort tomrum inom mig, inom så många andra...

Mina tankar går till dig varje dag... och jag hoppas och önskar att du har det bra där du befinner dig just nu..

Drömde faktiskt om dig inatt..

Jag vet, detta låter galet.. men du stod plötsligt framför mig.. tittade på mig och sa: Ge mig rättvisa...skipa den rättvisa jag är värd...

Det var allt du sa.. du bara stod där som du stod sist jag såg dig..

sen vaknade jag med ett ryck och kunde fortfarande höra din röst därinne i huvudet...

Var riktigt konstigt att drömma sådär och se dig.. för du var så på riktigt.. det var precis som att jag skulle kunna ta min hand och känna dig...