Det brast för mig idag när jag var inne i stan påväg hem och såg din bror. Jag bet ihop för att inte gå sönder men när jag satt där på bussen gick det inte längre att bita ihop. Förlåt för jag brast en stund men jag var tvungen. Var är du min älskade vän, var är du någonstans? Jag vet varken ut eller in just nu.. oron blir bara värre och värre och hoppet börjar alltmer försvinna men jag vägrar att det ska rinna ut i sanden..
Det var så mycket vi skulle prata om när vi skulle setts i onsdag.. så enormt mycket som aldrig fick bli sagt till varandra:(
Jag saknar din röst, ditt leende, ditt sätt att prata på. jag saknar hela dig som du är..
Nu får du allt komma hem igen vännen för jag går snart sönder i bitar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar