Inatt klockan 4 vaknade jag av regelbundna onda värkar som inte ville ge med sig och ett tag kändes det precis som första timmen hemma då hans förlossning startade och detta gjorde mig lite nervös... Klockan 7 cirka somnade jag slutligen av ren utmattning för jag var helt slut!!!

Haft onda tryckande värkar dagen igenom och illamående fram och tillbaka....

Känns som att det är nära nu - väldigt nära att syskonet bestämt sig för att anlända...

Känns helt galet fantastisk att vi snart ska gå från 3 till 4... Obeskrivlig känsla!

Skulle träffat en av mina nya mamma vänner med dotter i helgen innan de flyttade tillbaka till huvudstaden men tyvärr hade dottern blivit sjuk :/ 

Hade så hemskt gärna velat krama dem hejdå :(

Usch känns riktigt tungt när man väl funnit människor man fastnat för som sen bara försvinner vidare :/ 

Usch känns så sorgset!

Många av de nya mamma vänner jag hittade innan har glidit ifrån mig och hur mycket man än kämpat och bjudit till duger inte man känns det som... Ännu mindre med en bebis till påväg! Kan vara mycket avundsjuka då många inte har ekonomi, plats, fungerande relation eller vågar ta det stora klivet och vågar tro på sig själv att man kommer räcka till för båda barnen och även sin man...

Gäller bara att besluta sig och ta det för vad som kommer och inte ha massa höga krav!

Denna gång har jag helt lagt ner allt vad det heter krav och jag tänker inte komma till andra utan de får komma till mig!!!

Jag tänker tillåta mig att stänga av mobilen, alla måsten och fokusera på sonen, bebis, sambo, amning, rutiner och omställningen från 1 barn till 2 små... Sen får omgivningen säga vad dem vill!!