Vecka 29 och glukosbelastning

Började denna onsdag morgon på MVC för den omtalade glukosbelastningen som inte alls var så hemsk som så många säger att den är. Trams säger jag bara! Hur fanken kan man gnälla över att dricka en söt lösning då man hellre borde lägga den tiden och energin på förbereda sig inför förlossningens smärta och krävningar istället?

Suck säger jag bara, hur orkar gravida kvinnor egentligen därute? Dem som klagar om detta måste ju ha en hemsk graviditet från start... eller vad liksom kan jag börja undra?

Men vi tycker alla olika och såhär tycker jag om saken i alla fall :)

Är redan i mitten av V.29 och på måndag går vi in i V.30 med bebis som är väldigt sparkig och aktiv därinne... lite väl emellanåt... ibland är man nästan rädd att den vill komma ut tidigare då den sparkar som den gör. 

Att vara gravid är verkligen en enda berg och dalbana kan jag lova dig därute. 

Man blir så nojjig, överreagerar, överkänner och analyserar allt som händer hela tiden...

Befinner mig just nu i en mycket känslig fas då minsta lilla kan få mig att tro massa, ta försvarsställning eller bara brista i gråt och känna att hela världen faller samman runt mig fast den inte alls gör det.

Känns som man desutom misstolkar och misstror det mesta pågrund av alla dessa hormoner härinne...

Usch inte alls bra att känna så, men det bara kommer...

Speciellt då maken är iväg längre perioder och man sitter där i sin ensamhet och börjar tänka massa djupa saker och tankar. 

Som tur väl har jag världens underbaraste mamma att prata med som får mig att tänka om och se saker helt annorlunda än hur jag ser dem. Hon får saker att verka så lätta och självklara och får mig känna bättre till mods. 

Jag måste kanske bara acceptera att jag är gravid och känner som jag gör mellanåt och det är okej att göra det och som gravid är man kanske lite galen och tokig och det är jag inte ensam om.