Jag vill börja detta inlägg med ett stort förlåt till alla mina vänner för att jag varit så osocial och kass på sista tiden men då jag håller på med körkortet och har som mål att bli klar med detta innan slutet av januari 2013 så måste jag få fokusera på detta och låta fester och annat komma i andra hand.. likaså fik på stan eller vad annat man kan tänka sig...
Desutom håller jag också på att försöka få rätsida på detta med ett jobb vilket just nu verkar gå framåt.
Ska på arbetsintervju imorgon för ett företag och nästa vecka blir det provjobba för ett annat... sen får vi se vilket som tycks ha bäst lön och framförhållning :)
Det går framåt i alla fall och det måste det få göra.. jag kan inte stå och stampa och leva som jag gör mer.. det går inte bara.. i alla fall så vill inte jag ha det så och inte dem runomkring mig heller..
Träningen går bra också..enorm träningsvärk men det får man räkna med då kilorna jag trän<r med ökar :)
Syns och känns skillnad i alla fall och det är det vikigaste :)
Dagen ägnades åt att damsuga, handla nödvändigheter och sen ställa sig och laga middag som blev blandfärsbiffar och lök.. skippade potatisen så jag inte orkar stå med att till mig själv...
För mig är ingen bortglömd
För mig finns det alltid tid att ses
För mig skicka man ett sms eller ringer för att personen ska veta att jag finns där och står kvar där jag stod innan avståndet blev lite för stort
För mig finns det alltid tid att rätta till saker till dem rätta igen och bevisa att personen alltid varit lika mycket värd för mig som den alltid varit
För mig existerar inga lögner eller svek
För mig varar ärligheten längst
För mig står troheten fast
Om jag skulle bryta allt detta mot dem som jag älskar, som jag bryr mig om och som faktiskt betyder enormt mycket för mig.. kanske mer än vad dem själva egentligen förstår.. då skulle jag vara en lögnare, svikare och rentav en stor idiot!
Jag skulle vara så elak, så falsk och värst av allt.. jag skulle göra andra människor besvikna... sårade något enormt...
Och det är inte sådan jag är.. och aldrig varit..
Jag försöker alltid att rätta till fel som blivit...
För då vet jag att jag i alla fall har försökt...
Jag vet att det säkert finns många därute som tar min blogg som ett enda stort skämt.. vad vet jag?
Men jag dömer aldrig någon och jag säger inte heller att dem som läser den och som tycker att den må vara noll värd inte får tycka det...
Alla har rätt att tycka och känna hur man vill och vad man vill.. man ska aldrig dömma någon för dess åsikt... åsikter är jätte bra att ha liksom bra som dåliga..
Oftast tycker man att en person har en dålig åsik bara för man själv inte skulla kunna tänka sig tänka eller tycka likadant..
Sen vet jag av människor personligen som kommit fram till mig som läser det jag skriver och som faktiskt tycker att det är vettigt och enormt bra saker. Saker som faktiskt hjälpt och hjälper många att ta sig igenom svåra tänkande och tyckanden om sig själva..situationer som inte alltid vill gå 1 + 1 ut...
Det är just det jag vill att folk ska känna.. dem ska kunna känna igen sig i det jag skriver.. dem ska kunna få något att tänka till om som jag kanske tagit upp... kanske till och med att dem får nytt hopp och en ny tro på saker och ting som är jobbiga... saker där jag redan varit som dem kanske befinner sig i nu...saker som jag länkar tillbaka till och skriver härinne..
Livet är inte enkelt.. det är inte alltid en dans på en blommande äng.. det kan vara massa massa törnen och taggar på vägen.. massa sorg, förluster, svek, ilska och krossade drömmar..
Jag har också haft en massa drömmar som fakiskt inte gick igenom.. men jag slutade aldrig trots att andra sa åt mig att sluta tro på dem och förverkliga dem...
Vem säger att du inte kan komma tillbaka och lyckas senare i livet?
Vem säger det?
Dem enda hinder som finns är dem man själv skapar..
Bara se detta med att jag ville söka GMU.. det tog mig nästan 10 år innan jag ens sökte för jag lyssnade för mycket på vad alla andra tyckte och tänkte och ville att jag skulle göra.. tillslut sket jag i alla andra och tänkte bara på vad jag faktiskt ville..
Sen körde jag på det fullt ut.. helhjärtat.. och i samma veva som jag bröt det ena hindret knäckte jag också det andra..
Jag hade snackat flera år om att börja ta upp träningen igen.. men aldrig att det blev så.. bara massa snack helt enkelt..
detta med att söka GMU blev en stolpe som skickades vidare till att jag var tvungen att börja träna mer än innan..
Jag kanske inte lyckades 100% att komma vidare med gmu men jag lyckades komma igång och tillbaka till träningen.. och jag fortsätter fortfarande kämpa för att kunna söka gmu nästa höst igen.. för jag vill detta och jag tänker klara det...
Man måste tänka så..
Man måste..
Man får inte ge upp bara för att man inte lyckas första gången..
En förlust kan även i slutet bli din vinst...
Jag var ledsen, arg och besviken på mig själv det kan jag ärligt säga.. även om jag inte visade det utåt..
Men någonstans tänkte jag:
- Nu har jag 1 år på mig att förbereda mig ännu mer och veta vad det är jag ska lägga kraften på för att vinna nästa gång...
Och det tänket har jag haft med mig nu sen dess...
Man måste våga tro på sig själv för det är ingen annan som kommer göra det åt dig
Man måste våga förlora för att vinna för den där förlusten kan en dag bli din vinst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar