Det fanns så mycket

Det fanns så mycket jag sa men ändå så mycket jag ville säga
Det fanns så mycket VI gjorde
Men ändå så enormt mycket vi aldrig hann
Tiden består men du finns inte längre kvar
En tår faller och jag önskar att du åter en dag ska komma tillbaka... Att jag ska få se dig och ditt vackra leende, höra ditt klingande och skratt och veta att du är lycklig
Men jag vet att det aldrig kommer bli så
Saknaden efter dig är enorm och jag bär med dig i mina tankar varje dag...

 

Jag vet inte hur jag tillslut lyckades att somna inatt, men på något sätt lyckades jag äntligen göra det.

Jag låg där i sängen och var så ledsen, olycklig, arg och förbannad.

Allt på en och samma gång :/

Det finns ingenting som heter eller ens har ett namn som kallas rättvisa..jag har verkligen insett det nu....

Man brukar säga att rättvisan ska skipas i slutet... men jag slutade faktiskt tro på detta igår.

Jag vet inte ens längre om man vågar lita på någon längre därute.

Saknaden efter dig är enorm och du kommer aldrig mer tillbaka, inte i detta liv här och nu i alla fall...

Fattar inte dem som sitter och dömer vad det är dem gör?

Fattar dem inte vad som händer med oss som är kvar och hur detta förstör oss fullständigt?

Tydligen bryr dem sig inte eller ens har någon lust att skipa din rättvisa...

Den rättvisa som du över allt på denna jord är värd för du ska kunna få vila i frid.

Den rättvisa du är värd att få.

 

Jag kommer aldrig glömma dig vännen och alla minnen VI har.

Alla de stunder vi öppnade oss som böcker för varandra.. om alla med och motgångar ...

Om alla de stunder vi kunde sitta och prata om hur vi hade det, om våra drömmar inför framtiden.. vad man ville och hur man önskade att det skulle bli..

Alla drömmar som plötsligt bara gick i kras och försvann...bara rycktes ifrån...

Jag kan inte beskriva med ord det jag känner här inombords.. men jag hoppas av hela mitt hjärta att sanningen ska komma fram och att du ska få din frid...för vi som tror.. som inte ger upp.. vi slutar inte kämpa för det som är rätt...vi slutar aldrig att ge upp mer än i korta stunder... i alla fall vill jag tro att det är så och intala mig detta.