Idag har jag varit sjuk i närmare 12 dagar och jag kan säga att det är oerhört påfrestande för kropp och knopp att inte bli bra. Jag kan i alla fall stå på benen sen i måndags och det är positivt för innan det var det riktigt illa med mig och min man härhemma blev redigt orolig.... Klarade inte av att äta knappt dricka och det bara gick inte att hålla mig vaken... Tillslut var jag så pass dålig att jag inte visste vilken dag det var eller var jag befann mig någonstans... Jag pendlade mellan att vara vaken och inte vara i medvetandet... Fanns perioder jag svimmade och att bara gå 2m för att hämta ett glas vatten fick mina ben att vika sig, bilden framför mig suddas och och jag höll på att svimma av och i bästa fall bara tappa balansen och vara nära inpå att svimma.
Hade det inte varit för min fantastiska make som drog hela lasset med barnen vet jag inte hur jag skulle klarat detta...
Jag har inte blivit testat för corvid -19 utan vården hoppas bara att det är en väldigt tuff influensa jag drabbats av och som nu tagit hårt på kroppen och att det kommer ta lite tid för kroppen att bli okej igen...
Jag har känt sån fruktansvärd stress inombords för jag vet att jag måste tillbaka till jobbet för dem behöver mig verkligen men jag får och klarar inte av det just nu... Igår gick jag ut utanför hemmet för första gången några meter med mellersta sonen som ville cykla i det fina vädret och efter det fick jag gå in och lägga mig och sova för jag var så fruktansvärt utmattad... Hade tydligen sovit 3 timmar....
För min del började denna förkyldningen förr förra fredagen med att jag sista timmen på jobb kvällen fick väldigt ont i kroppen och fick kraftig huvudvärk och kände mig jätte konstig. Dagarna innan hade magen spökat och jag känt mig konstig men trodde det berodde på något jag ätit.... Kommer hem efter jobbet runt 22-tiden och sätter mig vid TV:n med en smörgås och kopp te och några Alvedon och beklagar mig för mannen i huset och går sen och lägger mig... På natten till lördag har jag fruktansvärd feberfrossa och knappt kan sova och kl 7 på morgonen ska jag försöka gå ner och hämta febernedsättande men mina ben bär mig inte! Jag bara skakar men lyckas med nöd och näppe att ta mig ner slutligen för att ta min alvedon och glas dricka... vid 11-tiden får jag ringa och sjuka mig på jobbet för då mår jag så pass dåligt att det inte håller längre... kan inte ens ta mig ur sängen längre utan maken får hämta dricka åt mig...
De symptom jag har med tiden är väldigt ont i halsen, tjockt gulgrönt slem, näsblod från och till, feber mellan 39-41,5 med febernedsättande i kroppen var fjärde timme.... ont i muskler och leder, fruktansvärd huvudvärk lik migrän, överkroppen bär inte och kan inte lyfta mina överarmar ens, yr och tappar balansen och svimmar av, tappar medvetande om tid och rum... orkeslös och har svårt att andas periodvis och har hemsk hosta och ont i öronen och tappar hörseln som nu är tillbaka något sådär på ena örat... slemhinnor i munnen som brister och blöder hela tiden och munnen och läpparna brinner och är fulla med stora sår och blåsor tillslut... Har badat i Tender care dessa dagarna för att rädda munnen och läpparna och faktiskt har det lindrat något sådär :)
Utöver att jag vart sjuk har alla 3 barnen vart sjuka... först ut kom äldste barnet med influensa liknande symptom tätt följt av mellersta sonen där de hade feber mellan 40-42, ont i kroppen, huvudet, muskler, leder, orkeslöshet och inte ville äta som de brukade... sen började dottern bli sjuk medan jag var sjuk och slutade med att ambulans fick tillkallas då hon haft hög feber 1,5 vecka som inte gav med sig trots febernedsättande samt problem med sin astma trots sina mediciner för denna...och feberkrampade härhemma så blev in till barn och ungdomsplanet med henne där man tog provet och man satte diagnosen Pneumoni (lunginflammation) trots att alla prover inte kommit ännu... så blev Kåvepenin 7 dagar 3 gånger per dag för henne vilket hon är så grymt duktig att ta vartenda gång...
Idag var äldsta sonen så pass bra att han äntligen fick komma tillbaka till skolan och imorgon är tanken att mellersta sonen ska få börja på dagis igen :)
Just nu ser världen och Sverige mycket annorlunda ut än vad vi någonsin varit vana att se tack vare denna pan epedemi. Man måste hålla avstånd 1,5 meter mellan varandra om man är ute, barer och krogar får inte ha dans eller nöjesliv igång, man får bara servera mat vid bord till sina gäster, vid minsta lilla förkylning måste man stanna hemma tills man varit helt symptomfri i 2 hela dygn, högskola, gymnasiet och vuxenutbildning har stängt och lagt om all sin undervisning till distansutbildning, börsen har rasat, miljarders kronor i krispaket betalas ut för att rädda egenföretagare och andra utsatta i samhället, vården rustar upp med fältsjukhus som militären fått hjälpt till att sätta upp då sjukhusen inte räcker till längre, handspriten är slut överallt, munskydd likaså, folk bunkrar toalettpapper och burkmat som aldrig förr, butiker håller öppet 1 timme speciellt för riskgrupper såsom äldre, diabetiker, folk med hjärt- och kärlsjukdomar och astmatiker....
Man har tagit fram vilka jobb som är samhällsviktiga om Sverige skulle behöva stänga förskola, fritids och skolor..
Kunden och Stefan L har haft tal till nationen...
Lekland stänger, butiker går i konkurs, företag får permissera och säga upp personal, flygen har slutat att gå och mycket mer....
Det känns som om vi skulle vara i krig fast kriget är fienden vi inte kan se... men kunde vår äldre generation överleva 2 riktiga världskrig så ska väl vi kunna överleva detta kan man ju tycka <3
Jag tror att det viktigaste just nu är att försöka hitta en vardag som fungerar i och med denna epedemi och göra vardagen så bra som det bara går och inse någonstans att den lyx vi haft innan faktiskt får göra uppbehåll ett tag, och att vi får börja ta livet i den enkelhet det får till att vara just nu och inte i onödan riskera oss själva eller andra smitta och lidande utan någonstans lära oss acceptera livet här och nu och göra det bästa av det hela.
Livet kan vara enkelt men helt underbart ändå det gäller ju bara att ställa om och hitta lösningar hela tiden.
