Åh min gud vad länge sen jag skrev....
Har hänt så galet mycket sen dess...
Mitt senaste tillskott är redan 9,5 månad gammal och är i full rulle med att lära sig gå härhemma...
Min äldsta är 2år och 3 månader redan... wow vad hände där...
Mannen och jag tog beslutet och har flyttat ifrån stan till helt nybyggt radhus på 108 kvm över och undervåning ^^
wohooo...
I veckan lades äntligen matjorden och såddes frön till det som ska bli vår gräsmatta...
Planeringen för altan/uteplats bygget är i tankarna för fullt då det snart är dags att slå i sak...
Jag ska på kick off i början av april för mitt heltidsjobb som börjar 1 juni och då kommer mannen gå på pappa ledighet :)
Är så sjukt glad att jag äntligen ska få börja jobba och han få njuta av småbarnstiden han tyvärr gått väldigt mycket miste om då han jobbat...
Tyvärr har jag varit konstant sjuk sen november efter operationen av de höggradiga cellförändringarna :/
Har snart stamkundskort på specialistgyn :(
Inget vidare...
Problem efter operationen, flertalet kräksjukan anfall/influensan, utmatthet, tappar håret och vikten och gud vet vad...
Mediciner som kroppen reagerat på och allt möjligt tjaffs....
Men jag kämpar på som alltid ^^
Under påskhelgen blev det storstädning på agendan och fokusera på påskfirande hos pappa :)
Trevligt trevligt :)
Har satt in hormonring under 3 månaders tid för att stabilisera kroppen efter missfallen efter senaste sonen jag fått och ska även på utredning för detta inom kort...
Har inte använt hormoner sen strax innan 21 så 5 år utan hormoner och börja med detta igen är ingen dans på rosor!!!
Längtar till jag får må bra igen utan dessa hormoner i omlopp..
Så dåligt psykiskt jag mår sen jag satte in nuva ringen har jag inte mått sen tonåren....
Tror ju snart jag är galen och behöver in på psyk med alla gråtattacker i mix med vredesutbrott!!!
oh my god säger jag bara!!!!
Idag satt jag och kände sånt fruktansvärt sug efter en bebis till!!!
Jag måste ju fan blivit beroende av att vara gravid, föda barn och vara mamma och känna mig behövd...
Visst finns det stunder som är riktigt tuffa med att vara mamma men skulle inte byta bort detta liv mot något på denna jord!
Har inte fördelen att alltid ha maken hemma heller då hans jobb är sjöman och detta innebär mycket ensamhet... men man blir stark och väldigt driftig som ensam mamma till småbarn...
Wow vilka ideer som kommer framåt kvällarna då barnen somnat för natten när man sitter där med sin kopp kaffe i soffan och andas ut...<3
Lovar att snart bli bättre på att uppdatera och skriva :)
