Förra måndagen skulle vi skola in storebror på dagis och detta gick jätte bra. Tisdagen dock var han trött och grinig när jag väckte honom inför sin andra inskolningsdag 40 minuter innan vi skulle vara där... min första tanke var att han var ovan att stiga upp tidigt så därav hans ovanliga beteende. Väl på dagiset efter 15 minuter insåg jag att något var riktigt på tok så sa att vi avbryter här och tar nya tag imorgon istället för jag tror han inte mår så bra idag.
Strax innan vi går hemåt somnar store bror i vagnen och sover hela 2,5 timme vilket är väldigt ovanligt! Väl hemma igen och efter att han vaknar lagar jag lunch och han äter knappt och verkar väldigt tagen så tar febern som visade 39,8!!!
Efter detta somnar han igen och sover ytterligare 2,5 timma.
När han vaknar igen tar jag ny temp på honom och trots Alvedon hade den inte gått ner utan låg på 40 nu!!!
Han är väldigt med tagen och ledsen och vägrar annat än bli buren och ligger som en stek på täcket i vardagsrummet och orkar ingenting.
När mannen kommer hem berättar jag hur sonen mått och ber han ta febern och den ligger på 40 fortfarande så ringer 1177 och får tid till jourcentralen för undersökning.
Visar sig att han har nått virus och tydligen även jag när de tittar i hans hals och sen vill se i våra som föräldrar.
Nästa dag på morgonen märker jag att han har fått blåsor och eksem på hela kroppen och har samma mående likt gårdagen. Klär på oss och går till vårdcentralen där de misstänker schalakansfeber och gör protvagning utan resultat så blir ombedda att komma tillbaka fredag för nya prover.
Torsdagen kommer och jag börjar få jätte ont i muskler leder halsen och en extrem huvudvärk... slutar med att jag blir säng liggande 1.5 dygn helt utslagen ihop med lille bror bredvid mig.
På fredagen upptäcker jag blåsor på mig och lille bror när mannen är på vårdcentralen med store bror...
De börjar inne i handflatorna och blir bara värre och värre...
Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, trodde jag skulle brinna upp...
Blåsorna kändes som brinnande eld eller syra... värre än brännskadad! !!
Lille bror sjuknade likt mig in väldigt kraftigt och det slutar med att vi får åka in akut då han inte klarar av att äta...
Vi blir inlagda på barnavdelningen på sjukhuset då vi drabbats av illa höst blåsor och hela halsen är full utav blåsor på lille bror och det slutar med att vi ligger inne 1,5 dygn med sond.
Han verkar piggare så vi åker hem men måste komma tillbaka om han slutar äta igen...
Vi är hemma 12 timmar sen blir vi inlagda igen och han klarar varken kopp matning eller annat likt innan så här ligger vi nu sen nu 3 nya dygn tillbaka....
Igår klarade han amma en liten stund och vi trodde det höll på att vända men på natten vände det igen till idag så åter till sond igen.
Framåt kvällen lyckade jag amma honom 2 gånger och sen blev det åter att hans ork tar Slut och han somnar och orkar inte amma.
Det var länge sen jag grät såhär mycket jag gjort dessa dagar av oro för liten 8 veckor och se han komma upp ena stunden för att i nästa dala ner igen...
Jag trodde turen skulle vända mot mig nu med andra barnet efter hur tufft och motigt vi hade första året med storebror och hur nära vi var att förlora honom...
Nu ligger jag här igen med nästa barn och känner mig så trasig och otillräcklig till mamma till 2...
Jag har mått själv oerhört dåligt då mitt virus höst blåsor är oerhört extremt kraftigt och läkaren som mötte mig och lille bror i helgen sa att det var ett av de värre fall han mött hos en vuxen som fått detta och undrade hur jag mådde egentligen....
Jag har inte ens kunnat gå eller hålla i saker pågrund av blåsorna och febern och huvudvärken var extrem och leder och muskler har varit obrukbara ..
De 12 timmar vi var hemma och vände fick mannen hjälpa mig med allt, till och med bära lille bror och lägga honom till bröstet vid försök till matning...
Fick nästintill krypa för att kunna ta mig till toaletten...
Gode gud vad jag gråtit!!!
Jag önskar ingen människa på jorden detta någonsin.
Och mitt i allt detta håller jag på att tappa allt mitt hår igen och inväntar kommande behandling och eventuellt operation...
Hur mycket motgångar ska gud pröva mig inför och varför ???
Vad är det jag gjort för att han skall utsätta mig för all denna prövning??
Vad är det jag glömt bort?
Vad är det han tycker jag tar alltför givet??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar