Jag vet att det var länge sedan jag skrev nu och ni som läser denna blogg undrar säkert hur allt har gått :)
Det har gått så fantastiskt bra!
Morgonen den 24 december 2013 blev jag mamma för första gången till en underbar liten kille och jag är så enormt lycklig och stolt så det inte går med ord att beskriva.
Det gick så jäkla bra och snabbt så hann knappt själv med känns det som...
Jag vill ärligt säga till alla er andra tjejer därute som ska ha barn, planerar eller drömmer om denna dag att var inte oroliga på att ni inte klarar det för då det är dags är man så fokuserad och inställd så det kan inte annat än gå bra hur lång eller kort tid det än nu må ta inne på förlossningen :)
Kroppen vet vad den ska göra och den har så häftiga och fantastiska resurser att ta fram som du aldrig varit med om innan eller ens kunde ana att du hade som kvinna.
Och detta med att din kropp aldrig mer kommer bli sig lik... glöm det också!! Rent skitsnack anser jag..
Jag gick ner alla mina grav kilon på 1 vecka...
1 vecka!!!
10kg direkt efter förlossningen och resterande kilon knappa 6 dagar därefter...
Man trodde inte jag fött barn efteråt...
De som sett mig i underkläder undrar om jag ens fött barn verkligen för det syns inte...
Inga bristningar, inga ärr, inte massa lös hud som hänger...Ingenting av det man hört andra sitta och snacka om som ska komma efter en förlossning..
Jag har insett att kvinnor idag som fött barn gärna förstorar saker och ting och skrämmer andra som ska ha barn...
Tyvärr är det min personliga slutsats utifrån mig själv och det jag fick höra från andra angående graviditet och förlossning...
Och detsamma gäller detta snack om då barnet anlänt...
Att man aldrig kommer hinna laga mat, städa, duscha eller andra saker du kunnat innan...
Det är också skitsnack anser jag...
Skrutten är snart 3månader och jag får sova hela natten... hinner städa, tvätta, handla och laga riktig mat!
Hinner duscha och sminka mig varje dag! Och hinner med utsatta tider...
Och då gör jag allt detta helt ensam!!!
Och då är jag uppe på natten också då skrutten blir hungrig för att fixa mat då jag numera får ge ersättning då amningen tyvärr slutade fungera som den skulle av vissa anledningar...
jag saknar att kunna amma mitt barn enormt mycket och till alla dem som tror att jag inte ammar för att jag är rädd om mina bröst kan bara hålla tyst!
Ni har ingen aning om vad jag gick igenom efter denna snabba och kanon förlossningen som mamma... att det finns en lång sjukhushistoria bakom detta...
Så att kvinnor inte ammar idag har inte med att göra att de inte vill... de eller barnet kanske blivit sjuka eller att det varit andra saker som gjort att amningen inte ville sätta igång på riktigt och då det inte gör det kommer inte så pass mycket mjölk för att kunna mätta sitt barn..
