Hur blir man lycklig???

Jag sitter där med tjejpolarn i andra änden av chatten och vi förtjupar oss såhär i nattens skumtimme... hur blir man lycklig i kärlek och äktenskap.... varför bestämmer vissa människor sig för att sluta sina ögon för tidigt.. för ALLTID???

Varför är det alltid dem bra människorna som får lida och alla de dåliga leva out of pain?

Ska jag vara ärlig.. så tror jag att man kan faktiskt vara lycklig utan att vara gift och förlovad om man inte vill detta... Man kan ha en sambo och vara underbart kär och älska denna för det.

Vem sa att man måste gifta och förlova sig.. om ens skaffa barn om man inte vill detta???

Lycka är inte att hinna med så mycket man kan... lycka är att ta vara på de där stunderna vi får som aldrig mer kommer tillbaka till oss...

Oavsett om det är med polaren, killen, tjejen, sin bror, syster.. U name it...

Lycka är att ta vara på de där stunderna vi får tillsammans...

Om man är ensam... så sitt inte därhemma i din ensamhet... gå ut och möt världen.. för världen vet inte vad du kan åstadkomma innan du visar det... och du vet inte detsamma om världen förrän du tar första steget till en förändring..

Detta snack om att sluta sina ögon för gott... jag önska jag kunde ge dig ett svar.. men jag kan tyvärr inte det...

Jag tror dock att vissa människor mår så pass dåligt att dem inte ser.. dem ser inte sig själva eller sin omgivning som älskar dem så enormt mycket... dem släcker ner... dem vill inte mer bara... vissa ljus kan man tända igen.. vissa går inte att få ljus i igen... tyvärr..

Livet är alldeles för kort för att sitta där och vara ledsen.... även att vi är det ibland.. det måste man få vara.. men inte hela livet.. livet ska inte levas med sorg, ensamhet, svek, motgångar och massa ljus som släcks överallt.. det ska inte se så ut egentligen.. ändå så gör det de... tyvärr...

Livet ska inte låtas passera revy...

Det ska levas...

precis så vare någon som sa till mig för länge sen.. en dag när jag var sådär ledsen och bara hade lust att slockna...

Men de där orden.. dem fick mig att tänka om..

Dem fick mig att leva upp igen...

Vi blir inte satt på denna jord utan kärlek...

Man skapar inte en bebis utan att make love togheter...

Barn är skapta av kärlek... dem är kärlek.. ger kärlek och dem är unika.. ofattbara små mirakel varje ett av dem..

Vem skulle inte vilja vakna sådär mysigt mitt i natten av någon som ropar på dig.. nån som vill att du ska komma och bäras upp och bli ompysslad och känna kärleken...

Någon som vill finnas där bara för dig...

oavsett hur mycket klockan är..

om det så är dags för blöjbyte, nutte eller bara en stunds kel...

Du vill ha kärlek samtidit som du ger kärlek.. genom din existens..

detta gäller inte bara ett litet knyte..

Det gäller oss alla därute..