tea, lakrits och hosta

Jag brukar sällan åka dit men denna gången gjorde jag det... jag har börjat bli förkyld.. faan också och jag som lyckats hålla mig ifrån skiten när alla andra varit sjuka... men nu kom skiten till mig också.. bad luck!

Aja, finns inte annat mer än tea o lakrits som kan råda bukt på detta antar jag :P

Hade man haft nån käraste så hade han fått pyssla om mig också förstås.. ^^

Men nu får jag ta hand om mig själv...:/

Sitter och lyssnar på "Only hope med Mandy More" sååå underbar låt som berör mig ända in i själen...

Väldigt fin sång faktiskt.. får mig att tänka lite mer rätt... :)

På måndag är det äntligen äntligen dags för min tatuering!

Fanken vad jag läängtat, inga ord i världen kan beskriva hur mycket jag längtar.. känns som en raketuppskjutning ju...:)

Hoppas på det bästa så blir det också bra brukar jag försöka intala mig själv.. och oftast blir det bra också!

Det sista man som människa ska förlora är hoppet... hur skit och jobbigt det än må vara så får man aldrig förlora det.. för då är man också själv förlorad...

Idag när jag satt där på bussen "påväg" som vanligt så kunde jag inte sluta tänka på alla grenar med rönnbär.. det var verkligen mängder av dem och tanken gjorde mig rädd hur kallt det kanske kommer bli i vinter...:/

Helt sjukt!

Liksom bara se körsbärsträden här hemma i år.. dem var så pass överfulla att grenarna nästan gick av.. och nu detsamma gällande rönnbären..

Dock var det där med körsbären kanon eftersom jag älskar det.. men rönnbären är inget bra alls..

Jag vill inte sitta här en vinter ensam med de där tända ljusen, kaffemuggen framför mig och det nybakta man gjort ensam.. Jag vill ha någon mitt emot mig som skiner upp och möter min blick och brister ut i ett leende... bara för mig... som får all kyla att kännas långt långt borta... :)

Men det där är bara drömmar och önsketänkande som finns därinne mig... tyvärr..

Jag vet att jag inte ska vara nere o ledsen.. men jag vill inte vara ensam längre.. det vill jag verkligen inte för detta börjar plåga mig.. du kanske tycker att jag låter desperat.. men desperat är jag då fanken inte! Jag har bara behov av närhet precis som alla er andra därute.. men jag vågar i alla fall uttrycka de där tankarna o känslorna med ord..

Kanske fler som borde testa för det brukar lätta på smärtan efter en stund :)